Syskon är allt och lite till

Systeryster är hemma hos oss över natten. Inte speciellt ofta man träffar henne så man får väl passa på när hon väl dyker upp. Hon kan vara världens underbaraste men även tvärtom. Alla har vi varit i en "ungdoms" kris. och just nu är min syster i den. Så för min del är det svårt att verkligen prata med henne. Man kan inte börja en konversation förens hon hugger till direkt. Men jag tror det kommer försvinna snart, eller jag hoppas det. Men utan henne hade jag nog inte varit den Emma jag är idag. Vi kan verkligen ha jätte kul tillsammans utan att det slutar med bråk. Jag kan iprincip berätta allting för henne, utan att hon skvallrar, fast det har nog aldrig hänt att hon skvallrat. Kanske bara onädiga småsaker bara för att jävlas, men inga stora och privata saker. Jag vet att dem som inte har några syskon är väldigt avundsjuka, och det tycker jag dem ska vara. För hur kul är det att vara ensam barn egentligen? Jag tror jag hade haft skit tråkigt utan ett syskon. BARA SÅ NI VET ÄLSKAR JAG MIN SYSTER<3